Vad har du för sjukdom och vad innebär den?
VARNING !
för lång och hjärteformad text.
djupets gruva
har dessvärre inte bara en sjukdom att lägga tiden på utan ett x antal stycken !
Jag ska försöka att få dig klok till detta och jag börjar här och nu från dag 1 till denna dag.
Någon gång under min tid som två åring händer något väldigt märkligt.
Mitt knä svullnar upp och blir till en ballong rent ut sagt.
Jag åker in och får diagnosen Barn Reumatism - jca efter många om och men.
Efter något år blir jag friskförklarad efter att det inte syns något reumatiskt på mina prover.
Men får snabbt tillbaka den när knät svullnar upp igen.
Dom gipsade hela mitt ben, från högst upp på låret ner till fotknölen.
Det gick jag runt med när jag var på bland annat Furenteventura.
Efter detta stelnar mitt ben, kan inte böja det någonting.
Jag får bada och simma, sedan ligga i en maskin som drar ut benet.
Från min knän som jag hade problem med när jag va liten, 2 - 7 års ålder.
Så drar sig handlederna igång, dålig rörlighet och svullnad och en horibel värk dessvärre.
Detta drar sig ut till mina fingrar.
Tår & fötter kommer till ledning ett tag efter.
Sedan smyger sig käklederna fram, sne i käken, sämre bett osv.
När jag kom upp mot 12 års åldern började min ena höft krabba.
Det har även gått över till den andra nu också.
Nu börjar dom kolla och ser att rygg / nacke inte ser så bra ut.
Man känner sig aldrig frisk utav att gå omkring med denna reumatiska sjukdom.
Det drabbar mig utöver hela min kropp.
Som nu har jag en extrem värk i min ena käke, höften värker och ena knät.
Sen känner jag smärtor i händer och sådär.
Denna sjukdom har även förstört väldigt mycket, min ena käke är liksom kortare än den andra, otroligt svårt att säga om man inte har en bild man kan visa. Knäna är helt sönder sprutade av allt kortison.
Min ena tå ser helt bläig ut av kortison och inflammationer och min höft som jag förmodligen har haft massa inflammationer med har fått felväxter.
Så det bubblar upp saker hela tiden.
Jag gick på cellgifter nu i ett halvår, men det tar verkligen knäcken och livsgnistan, fyfarao hur dåligt man kan må. Sedan blir det väldigt mycket psykiskt av denna sjukdomen, eller iaf för mig.
Utav detta har det byggts på lite problem.
Nu ser dom att jag är påväg mot någon slags muskelsjukdom eller vad man ska kalla det.
När mina leder har fått inflammationer så påverkas musklerna mer.
Så nu ska vi försöka ta tag i det också.
Inte nog med detta så har jag svår migrän.
Jag får anfall oregelbundet, så jag vet aldrig när jag får det.
I höstas hade jag det nästan varje vecka och så.
Senaste gången jag hade det nu va på Lucia, och då "försvann" mina armar och jag fick svårt att andas och det var riktigt vidrigt.
Men nu har jag ny medicin där så det kanske blir bättre.
Magen har jag även problem med åkt in till akuten ett x-antal gånger även ambulans.
Dom vet inte vad det är blindtarmen kan vara inblandad.
Men det kommer lite då och då, värre atacker ibland och ibland mer osmärtsamma.
Utav allt detta blir man inte frisk någonstans.
Tar ens alla krafter och ibland mer än så.
Men jag är ju trotsallt skapad för detta.
Men till er alla andra där ute, sluta aldrig tro på er själva.
Finns dom som inte kan få hjälp när som inte behöver.
jag har fått spendera så många timmar på sjukhuset, jag har släppt så otroligt många tårar.
jag har skrikit rakt ut, jag har fått en läkare att börja gråta, jag har sövts ner väldigt många gånger,
kortisoninjektioner är det värsta som finns ändå har jag nästan klarat av alla,
Ändå så lever jag.
Klarar fortfarnade att bära masken.
Men det är jobbigt att varje dag bli påminnd att man är sjuk.
och snart slutar jag att hoppas.
fäller en tår när jag ser den sista bilden.
ta hand om er !